Trosans bekännelser » Funderingar

Ensamhet

trosan — Sun, 28 Oct 2012 16:23:51 +0000

I natt när jag skulle lägga mig kände jag mig så enormt ensam. Ville ha någon som låg bredvid mig.

Första gången på evigheter som jag känt så.

Jaha

trosan — Mon, 01 Oct 2012 04:50:32 +0000

Jag har lyckats. Igen.

Efter stiltje i kärlekslivet i över ett halvår så finns det helt plötsligt två intressanta objekt. Den ene är 16 år äldre än mig, har sambo och bor i England. Den andre är 9 år äldre än mig, är singel och bor 6 mil från mig. Gissa vem jag fastnat för? Givetvis Engelsmannen. Mitt känsloliv är än en gång fucked up. Det värsta (eller bästa?) är att Engelsmannen verkar vara intresserad på riktigt. Han kommer från samma stad som mig från början, men har bott utomlands sen han var ca 20 år. Men nu längtar han hem till Sverige igen, och hans förhållande är tydligen inte så bra. Detta gör ju att man nästan på allvar börjar fundera över om han inte är intressant på riktigt. Annars vore ju ett lättare och antagligen klokare val att fortsätta träffa killen som bor närmare och är singel. Han är väldigt trevlig och lite intresserad är jag allt. MEN, intresset för Engelsmannen är så mycket större.

Att jag kan konsten att ställa till det för mig själv!

Åldersskillnad

trosan — Fri, 28 Sep 2012 04:57:33 +0000

Gick och filosoferade på jobbet. Av någon anledning började jag räkna ålder på den yngsta och äldsta killen jag ”dejtat”. Kom fram till att åldersspannet dem emellan är 20 år. Inte illa pinkat.

Kontrollfreak

trosan — Mon, 19 Mar 2012 18:21:22 +0000

Återigen har man ingen ordning på tankar och känslor. När man som jag är kontrollfreak så känns det för jävligt och oerhört skrämmande.

Tänk om jag bara kunde lära mig att släppa taget lite, flyta med och tillåta känslorna…

Mannen i mitt liv..

trosan — Sun, 15 Jan 2012 17:59:11 +0000

..kan det vara du tro?!

Dom dära tankarna alltså

trosan — Tue, 13 Sep 2011 23:00:31 +0000

Nu har man vart singel ett tag och börjar tröttna på det. Killen jag hade visade sig visst inte vara så bra. Jag hade mina grunder för tvivel. Alldeles för olika. Så nu är man ute på köttmarknaden igen.

Pratat med en kille på en dejtingsajt i några månader nu. Han jobbar för tillfället inte i Sverige. Varför vi inte setts. Men jag blir nojjig att han inte är intresserad. Eller så blir jag extra intresserad bara för att han är lite laid back… Dom dära tankarna igen. Kan ingen stänga av dem?

Lite skön musik såhär i natten

Click here to view the embedded video.

Tänka

trosan — Mon, 21 Feb 2011 20:17:11 +0000

Har konstaterat att jag måste ha en av de bästa pojkvänner som finns. Ändå tvivlar jag ibland. Eller rättare sagt så tänker jag alldeles för mycket.

Någon som har ett bra knep för att stänga av hjärnan och bara njuta av det man har?

Hjärnspöken

trosan — Sun, 26 Sep 2010 09:56:43 +0000

Att en nytagen bild kan väcka så mycket gamla minnen. Roligt, ledsamt & lite skrämmande.

Livets orättvisor

trosan — Tue, 03 Aug 2010 15:03:16 +0000

Ibland undrar jag över livets alla orättvisor. Som att par som försökt hur länge som helst aldrig får sitt efterlängtade barn. Medan folk som absolut inte borde vara föräldrar sår sin vildhavre till höger och vänster och inte bryr sig om sina barn eller inte har kapacitet att ta hand om dem.

Vilket leder mig till vad jag ville säga. Har en bekant. En grabb som inte vart guds bästa barn. Halvkriminell, har misshandlat tidigare flickvänner mm… Han har sedan tidigare 2 barn. Den förste sonen ville han inte ha att göra med från början för han hade en missbildad arm. Han ar senare inte haft jättebra kontakt med honom heller. Han har även en dotter med en annan kvinna. Denna dottern träffar han inte heller (Och mamman där ska vi inte heller prata om) Och nu ska han tydligen ha barn igen, med en tredje tjej…

Vad säger man? Man kan ju bara hoppas att han nu vid dryga 35 års ålder kanske har växt till sig och kan ta lite ansvar. Särskilt för det kommande barnets skull!

Kass

trosan — Tue, 18 May 2010 15:08:11 +0000

Jag är ju bara såååå kass. Försöker övertala mig själv. Men vännerna tror mig inte.

Ärligt talat vet jag inte om jag ens tror mig själv. Kan det vara så att jag håller på att falla för Honom igen?!