Man slutar aldrig förvånas över hur folk beter sig.

Ikväll var det rock kväll på bowlinghallen här i stan, några lokala band och Lillasyster spelade.

Iaf… Träffade inte mindre än 3 stycken x där… =O

Den ene var riktigt kul att träffa då jag inte sett honom på ett halvår och det finns inga hard feelings mellan oss.

Sen har vi det där puckot också… Lång historia…. men kort då…. han dumpade mig, jag fick aldrig någon förklaring och efter att vi gjort slut strulade vi från och till i flera månader. Tills han en dag bara ignorerade mig och inte ens hälsade. (Omoget) Jag hälsar ju fortfarande på hans vänner, som (till skillnad från honom) är trevliga.

Ikväll hälsade han lite snabbt genom att bara höja handen (så det knappt syntes). Haha, vad säger man liksom?! När jag står där och pratar med hans vänner kan han väl bara säga hej elle?! Hur svårt kan det vara?! Tycker nästan synd om honom, så menlös som han verkar numera. Hans nuvarande tjej är tydligen as sotis, så han får inte ens åka och hälsa på sina tjejpolare om inte hon är med.

Ibland är det rätt gött att vara singel ändå.

Älskar musik i alla dess former. Smaken varierar efter humör. Just nu är jag på humör för hårdrock. Så sätt högtalarna på bôtt och njut!

Jag är ju bara såååå kass. Försöker övertala mig själv. Men vännerna tror mig inte.

Ärligt talat vet jag inte om jag ens tror mig själv.  Kan det vara så att jag håller på att falla för Honom igen?!

Jaha, då sitter man här med en nystartad blogg.

För er som eventuellt skulle vara intresserade så är jag en brutta i på 25+, bosatt i ett samhälle i västra götaland. Mitt liv är lite som en såpopera emellanåt.  Där kommer bloggen in. Här ska jag skriva av mig om mina sjuka tankar och allt knas som händer i mitt liv.

Men innan det händer något mer här så ska jag ta och krypa ner och nana kudden.