Trosans bekännelser

Här kommer en riktig hårdrocksklassiker att börja fredagen med.  Stairway to heaven med Led Zeppelin.

var precis lika bra som alltid.  Kul att se dem på en så stor scen som Skandinavium. Lite skillnad mot för 3 år sen när de spelade på lilla scenen på Sricky Fingers.

Här är några av mina favvolåtar.

Nya singeln med Volbeat. Ser fram emot att höra hela plattan sen. Har faktiskt förbeställt en cd =) Bra artister stödjer jag gärna genom att köpa deras skivor & gå på konserter.

I oktober är det dax att se Volbeat igen. Blir femte gången för min de. Då har de även släppt ett nytt album och ska spela i Skandinavium. Kul att se dem på ett så stort ställe.

Har ju följt deras utveckling från i princip okända till megakändisar. Första konserten jag såg med dem var en gratiskonsert på Sticky fingers i Göteborg, med kanske drygt 100 pers i publiken. Lite skillnad mot nu.

På deras myspace kan du lyssna på ett smakprov av en låt från nya plattan, som släpps i september.( Och på deras facebook kan du höra hela låten.) Den har det typiska Volbeatsoundet och var enligt mig helt ok. Inte deras bästa låt, men helt klart en låt som jag kommer att lyssna på fler gånger. Klicka HÄR för att lyssna.

Hemma igen!

Efter pizza och att ha skitit på sin egen toalett känns det riktigt gött faktiskt.

Helgen har vart bra. Dock jävla tråkigt med allt regn. Förstörde stämningen en hel del. 8 timmar i regn är inte helt jättekul. För att inte prata om lerbadet man fick genom att försöka ta sig fram inne på festivalområdet.

Dock fick jag ju se/höra massa bra musik =)

Så här på torsdag morgon tänkte jag bjuda på lite musik av två helt vitt skilda genrar.

Folk/black metal i form av vintersorg och glad pop i form av Lily Allen.

Ja, jag har vääääldigt stor bredd på musiksmak.

Man slutar aldrig förvånas över hur folk beter sig.

Ikväll var det rock kväll på bowlinghallen här i stan, några lokala band och Lillasyster spelade.

Iaf… Träffade inte mindre än 3 stycken x där… =O

Den ene var riktigt kul att träffa då jag inte sett honom på ett halvår och det finns inga hard feelings mellan oss.

Sen har vi det där puckot också… Lång historia…. men kort då…. han dumpade mig, jag fick aldrig någon förklaring och efter att vi gjort slut strulade vi från och till i flera månader. Tills han en dag bara ignorerade mig och inte ens hälsade. (Omoget) Jag hälsar ju fortfarande på hans vänner, som (till skillnad från honom) är trevliga.

Ikväll hälsade han lite snabbt genom att bara höja handen (så det knappt syntes). Haha, vad säger man liksom?! När jag står där och pratar med hans vänner kan han väl bara säga hej elle?! Hur svårt kan det vara?! Tycker nästan synd om honom, så menlös som han verkar numera. Hans nuvarande tjej är tydligen as sotis, så han får inte ens åka och hälsa på sina tjejpolare om inte hon är med.

Ibland är det rätt gött att vara singel ändå.

Älskar musik i alla dess former. Smaken varierar efter humör. Just nu är jag på humör för hårdrock. Så sätt högtalarna på bôtt och njut!