För nån vecka sen var jag och  Bikerbruttan (tillika jobbarkompis) framme på stan. Vi möter en numera pensionerad man som jobbat hos oss. Vi stannar och pratar lite. Efter nån minut kommer hans kärring fram med en väldigt bister uppsyn, kollar på mig och kompisen och säger med en av de syrligaste röster jag hört ”jaha, och vad är det här för tjejer då!?” ”Vi har jobbat ihop” ”Jaha, men han är pensionär och han kokar kaffe till mig varje morgon” När hon säger detta ser man blixtar skjuta ur hennes ögon. Sen tar hon tag i hans arm och drar honom ifrån oss. Jag och Bikerbruttan vänder oss fort om och bryter ihop av garv.

Visst är det lite gulligt att hon tror att vi skulle vilja ta honom ifrån henne, men ändå….

Veckans höjdpunkt på jobbet skedde i natt.  Vi fick första parkett.

Två pôjkspolingar som försökte sig på att (antagligen) sno en bil och göra inbrott i en lokal som ligger nära mitt jobb. De var förstås helt ovetande om att halva styrkan på fabriken iakttog det hela + att en massa poliser smög omkring runt dem.

Har ungdomar inget bättre för sig kl 2 en torsdag natt?!

När man bor i ett halvstort samhälle så hänger alla där mer eller mindre ihop på nåt sätt. Vilket jag har blivit varse x antal gånger. Nu har det hänt igen.

En kille som raggade på mig (och som dessutom inte vågade ringa o säga själv att han kanske hade smittat mig med klamydia för två år sedan… nu var jag inte smittad… men ändå…) i flera år är sen några dagar tillbaka ihop med min kusin. Lite skumt. Och med tanke på att jag vet hur han betett sig förut så litar jag inte helt på honom. Men kanske är det hans tur att växa upp nu? Jag hoppas det. För sårar han kusin… då jävlar!!

Men det finns inga hard feelings mellan någon av oss. Har aldrig funnits heller, jag var aldrig intresserad av honom på det sättet, och han var nog inte det heller. Annars kunde det ju blivit lite akward =S