Igår var Bästis här och vi diskuterade min påsk. Hennes reaktion ”Vem behöver dokusåpor när man har dig?!” Ja, det kan man undra…

Hur kommer det sig att jag alltid ska hamna i drama? Jag som inte söker mig till sånt för fem öre. Jag vill ju bara ha det gött. Vad gör jag för fel eller… Gah! Men det är väl bara att acceptera att någon ska ha den lotten med. Tydligen är den min.

Pratade med The Biker igår med och ”redde ut” lite till om påsken. Varken jag eller han vill ju att det ska förstöra den relation vi har. Men på nåt sätt så känns det ändå som att det kommer sitta kvar ett tag. Var ju ingen angenäm upplevelse och mitt bröstben är ömt idag med. Så det var allt en jävla smäll han fick till.

Ja, vad fan säger man…

Fest, fylla, blev golvad av min bäste killpolare, The Biker, blev upphånglad av hans bror (som jag dejtade för 4 år sen, men som nu har sambo och två små barn) och han hade gärna gjort mer än hånglat…,   blev för full, spydde, blev omhändertagen av M och The Biker, nerbäddad i Bikerns säng och omhållen av honom när han kom och lade sig sen.

Ja jävlar.

Återigen har man ingen ordning på tankar och känslor. När man som jag är kontrollfreak så känns det för jävligt och oerhört skrämmande.

Tänk om jag bara kunde lära mig att släppa taget lite, flyta med och tillåta känslorna…

För några veckor sedan lekte min kompis och hennes kille match-makers. Så förra helgen var det dags att träffas för första gången. Blev dubbeldejt med paret som parat ihop oss. Riktigt trevligt och lyckat! Så lyckat att vi träffats några gånger till och jag har fjärilar i magen. Återstår att se vart det leder. Men han känns som en kille som är stabil, trygg och inte har några problem att säga vad han tycker. Lite blyg med. Därför det blev dubbel-dejt,han vågade inte träffa mig själv. Och nu snackar vi en kille som är 35+. Haha, gulligt!

Vill träffa honom hela tiden jue. Men nu får jag vänta några dagar eftersom han har barnen i helgen.

Inom loppet av 3 dagar denna veckan har jag hunnit ha sex med två gamla x. Hur jävla stor är den chansen när man haft torka i ett halvår?!

Har konstaterat att jag måste ha en av de bästa pojkvänner som finns. Ändå tvivlar jag ibland. Eller rättare sagt så tänker jag alldeles för mycket.

Någon som har ett bra knep för att stänga av hjärnan och bara njuta av det man har?

Jag förstår inte vad det är men jag har en förmåga att hamna i förunderliga situationer.

För två dagar sen fick jag ett mail på min facebook, från en tjej jag inte känner. Ett långt mail, där hon berättade och ville varna mig för vilket pucko min pojkvän är. Tjejen i fråga var ju självklart ett ex. Ett bittert sådant också. Det märktes på hennes sätt att skriva och hon försökte tom göra mig svartsjuk. Och det räckte inte med ett mail ska ni veta. Jag fick en hel drös sen. Tyvärr fattade hon ju uppenbarligen inte själv att hon framställde sig själv i dålig dager istället för honom, som hennes mening var.

Självklart så tar jag inte mailen på allvar. Det märks att hon bara är en tjej som är osäker och har en del olösta personliga problem.

Var inne på bilddagboken i går kväll. Fick ett privat meddelande av en grabb: ”damn! man blir lite hård i brallan av att kolla på dig;) msn kanske?”

Eller nej tack kanske?! Ingen raggningsreplik jag faller för precis.

Tack pälskling för den fina presenten du lämnat på grusgången.

Om ni inte skulle se vad det är så är det en blöt, halvt upplöst mus.

Fika, lunch, fika, middag, vickning, sova, frukost, fika, lunch. Och där emellan hann vi också med utbildning.

Helt slut är jag nu.