Trosans bekännelser

Jaha. Idag börjar Sweden Rock Festival. Och jag är inte där.*snyft* Min homie som jag åkt med förut ville inte åka i år. The Biker har försökt övertala mig att åka med grabbarna och sova i samma tält som honom. Var ett lockande förslag. Men hur kul är det att spendera 5 dagar med killar som super sig igenom hela festivalen. Och sen har vi ju förstås dilemmat – jag & The Biker i samma tält. Det kan ju sluta hur som helst.

Så det var lugnast (och billigast!) att stanna hemma. Men här är lite musik som jag kommer att missa.

Snart drar jag och Jennö till Göteborg för att hälsa på Frugan. Hela långa helgen ska vi vara där. Så jävla gött det ska bli. Grilla, dricka bärs, shoppa, tjöta skit. Det ni, det är nice!

En låt som inte alls har med saken att göra ens, men jag gillar den ändå!

Så här på torsdag morgon tänkte jag bjuda på lite musik av två helt vitt skilda genrar.

Folk/black metal i form av vintersorg och glad pop i form av Lily Allen.

Ja, jag har vääääldigt stor bredd på musiksmak.

På något konstig vänster slutade min lördag kväll (som skulle vart nykter) med en alkoholhalt Trosan i sällskap med en alkoholhalt Honom – The Biker.

Fattar inte att jag ska vara så svag för honom. Han är ingen för mig. Vi testade ju det för två år sedan. Men av någon anledning så dras vi uppenbarligen till varandra. Konstigt men sant.

Man slutar aldrig förvånas över hur folk beter sig.

Ikväll var det rock kväll på bowlinghallen här i stan, några lokala band och Lillasyster spelade.

Iaf… Träffade inte mindre än 3 stycken x där… =O

Den ene var riktigt kul att träffa då jag inte sett honom på ett halvår och det finns inga hard feelings mellan oss.

Sen har vi det där puckot också… Lång historia…. men kort då…. han dumpade mig, jag fick aldrig någon förklaring och efter att vi gjort slut strulade vi från och till i flera månader. Tills han en dag bara ignorerade mig och inte ens hälsade. (Omoget) Jag hälsar ju fortfarande på hans vänner, som (till skillnad från honom) är trevliga.

Ikväll hälsade han lite snabbt genom att bara höja handen (så det knappt syntes). Haha, vad säger man liksom?! När jag står där och pratar med hans vänner kan han väl bara säga hej elle?! Hur svårt kan det vara?! Tycker nästan synd om honom, så menlös som han verkar numera. Hans nuvarande tjej är tydligen as sotis, så han får inte ens åka och hälsa på sina tjejpolare om inte hon är med.

Ibland är det rätt gött att vara singel ändå.

Älskar musik i alla dess former. Smaken varierar efter humör. Just nu är jag på humör för hårdrock. Så sätt högtalarna på bôtt och njut!

Jag är ju bara såååå kass. Försöker övertala mig själv. Men vännerna tror mig inte.

Ärligt talat vet jag inte om jag ens tror mig själv.  Kan det vara så att jag håller på att falla för Honom igen?!

Jaha, då sitter man här med en nystartad blogg.

För er som eventuellt skulle vara intresserade så är jag en brutta i på 25+, bosatt i ett samhälle i västra götaland. Mitt liv är lite som en såpopera emellanåt.  Där kommer bloggen in. Här ska jag skriva av mig om mina sjuka tankar och allt knas som händer i mitt liv.

Men innan det händer något mer här så ska jag ta och krypa ner och nana kudden.