Ibland undrar jag över livets alla orättvisor. Som att par som försökt hur länge som helst aldrig får sitt efterlängtade barn. Medan folk som absolut inte borde vara föräldrar sår sin vildhavre till höger och vänster och inte bryr sig om sina barn eller inte har kapacitet att ta hand om dem.
Vilket leder mig till vad jag ville säga. Har en bekant. En grabb som inte vart guds bästa barn. Halvkriminell, har misshandlat tidigare flickvänner mm… Han har sedan tidigare 2 barn. Den förste sonen ville han inte ha att göra med från början för han hade en missbildad arm. Han ar senare inte haft jättebra kontakt med honom heller. Han har även en dotter med en annan kvinna. Denna dottern träffar han inte heller (Och mamman där ska vi inte heller prata om) Och nu ska han tydligen ha barn igen, med en tredje tjej…
Vad säger man? Man kan ju bara hoppas att han nu vid dryga 35 års ålder kanske har växt till sig och kan ta lite ansvar. Särskilt för det kommande barnets skull!